Stifado

En stifado är Greklands svar på den franska Boeuf bourguignon – en mustig köttgryta med rött vin och kryddor som står och kokar länge. Jag gjorde grytan dagen innan vi skulle äta den, så den fick stå till sig ordentligt.

Stifado - ingredienser  Stifado - tallrik

Jag använde högrev som jag skar i medelstora bitar och brynte tillsammans med lite hackad gul lök i olivolja. Jag tillsatte en förpackning (500 g) passerade tomater, 2 dl rött vin, 2 lager blad, 6 kryddpepparkorn, 8 svartpepparkorn, 6 kryddnejlikor, 1 kanelstång och 2 msk rödvinsvinäger. Grytan fick koka sakta i ca 2 tim. Jag skalade ca 250 g schalottenlök (eller steklök) som jag brynte innan den lades ner i grytan en stund innan servering.

Vi åt kokt ris till grytan. För en gång skull delades familjen i två läger – de som gillade kryddningen (jag och dottern) och de som tyckte det smakade “pepparkaka” om köttet och inte var så förtjusta (min man och sonen). Förmodligen inte en rätt vi kommer göra igen, men prova den gärna om du vill utmana smaklökarna.

Moussaka

Det går ju inte att ha en grekisk matvecka utan att göra en moussaka. Lite tid tar det med auberginen som ska skivas, saltas och stå en stund så att den börjar vätska sig. Sedan sköljas av, torkas och stekas i olivolja.

Moussaka

Jag använde lammfärs till fyllningen. Jag fräste hackade gul lök och färs. Sedan tillsatte jag en förpackning (500 g) passerade tomater och en 1 dl vitt vin. Saltade och pepprade. Köttfärssåsen fick stå och puttra medan jag gjorde en bechamelsås på ca 5 dl mjölk. Jag varvade aubergineskivor, färs och riven ost tills allt tagit slut. Första och sista lagret ska vara aubergine. Överst hällde jag bechamelsåsen. Den kunde ha varit tjockare för moussakan blev ganska såsig. På restaurang brukar den vara mer fast, men då tror jag att bechamelsåsen snarare är som en vaniljkräm i konsistensen.

Men det var inget fel på smaken, tvärtom. Väldigt god kombination med lammfärs och aubergine. Barnen satt och pillade med auberginen, så det blev ingen fullpoängare för hela familjen. Vi vuxna åt mer än gärna resterna som lunch dagen därpå.

Keftedes

Det har blivit många färsrätter den här veckan. För att få lite variation har jag valt olika sorters malt kött. Keftedes gjorde jag på kalvfärs.

Keftedes

Keftedes är Greklands svar på Cevapcici – kryddiga köttfärsjärpar. Kalvfärsen kryddade jag med riven lök, persilja, oregano, pressad vitlök och en liten skvätt vitvinsvinäger. I originalreceptet skulle det även vara mynta, men det hade jag ingen. Lite vitt brödinkråm, ägg och vatten gör färsen mer lätthanterlig. Forma avlånga järpar, rulla i mjöl (skaka av överflödigt mjöl) och stek i olivolja. Jag gjorde ugnsstekta potatisklyftor med ett stänk av citron som tillbehör. En grekisk bondsallad passade också bra till.

Gott tyckte alla i familjen.

Grekisk vecka

Vi har kommit en bit in i vår grekiska vecka, och det var lite kul att konstatera att det var Greklands nationaldag igår, 25 mars. Det kunde ju inte blir mer passande för en grekisk vecka.

Vi började med en maträtt som jag faktiskt gjort en gång förut för länge sedan. En cypriotisk soppa som heter Yiouvarlakia Soupa – Soppa med frikadeller.

Grekiska frikadeller  Frikadeller i soppa

Man gör en smet av 500 g köttfärs, 1 klyfta hackad vitlök, 1 msk finhackad lök, 1 ägg, persilja, salt och peppar samt 0,75 dl ris (okokt). Gör små köttbullar och rulla dem i vetemjöl. Skaka av dem väl. Koka upp 12 dl kycklingbuljong, lägg ner köttbullarna och ytterligare 0,75 dl ris. Låt sjuda i ca 30 min. Vispa ihop 2 äggulor med saften från 1/2 citron (i grundreceptet står det 2 citroner, men det blev alldeles för surt förra gången) och tillsätt 3 dl buljong från kastrullen. Häll blandningen i soppan och låt koka i 5 min.

Härligt syrlig smak på soppan tyckte vi vuxna – barnen tyckte det var surt. Men frikadellerna gillade vi allihopa.

Den grekiska nationadagen firade vi med en vegetarisk rätt: Fyllda tomater och paprikor (Tomatopipersiés gemistés).

Fyllda grönsaker  Fyllda grönsaker_tallrik

Jag skar av lock och gröpte ur fyra paprikor och fyra tomater. Tomatkärnorna pressade jag genom en sil så att kärnorna kunde tas bort. Tomatjuicen sparade jag. Resten av tomatinkråmet hackade jag. Fyllningen påminde om det pilaffris vi gjorde hemma när  jag var liten: hackad gul lök fräses i olja, tillsätt det okokta riset och låt fräsa med en stund, häll på vatten och salt. I det här receptet smaksatte man med hackad persilja och det hackade inkråmet från tomaterna. Riset fick koka ca 10 min. Då hade all vätska kokat in. Jag fyllde paprikor och tomater med riset, satte på locken och ställde dem i en ugnssäker form. Runt om  lade jag klyftor av rå potatis. Jag blandade tomatjuicen med lite olivolja och droppade blandningen över allt i formen. Formen stod inne i 175-200 grader i ca 45 min. Kolla så att potatisen är klar.

Gott och väldigt mättande med både ris och potatis. Paprikorna blev härligt rostade. Riset fick extra krydda av de ugnsbakade grönsakerna. Dottern tyckte om paprikan men inte tomaten. Riset var OK. Sonen fick ketchup till potatisen och då gick det andra också ner.

Pollo alla Marengo – Kyckling Marengo

Denna rätt sägs vara Napoleon Bonapartes festmåltid efter slaget vid Marengo 1800 när han besegrade österrikarna. Det känns verkligen som ett hopkok typ “man tager vad man haver” av allt det bästa.

Kyckling Marengo

Kycklingen styckar man i 6-8 bitar och bryner i panna. Under tiden skållar man tomater, 1/2 kg, skalar och skär i bitar. Man kan ta bort kärnorna också om man vill, men jag behöll dem för att få mer sås. Häll på 1 1/4 dl kycklingbuljong och lika mycket vitt vin, pressa över 2 vitlöksklyftor och låt småkoka under lock i ca 45 min.

Skala 200 g pärllök (eller små steklökar som jag fick tag på) och ansa 250 g champinjoner (halvera dem om de är stora). Fräs i smör ca 10 min. Salta och peppra och pressa lite citronsaft över.

Nu kommer specialaren: koka 4 råa räkor. Det visade sig vara mycket svårt, för att inte säga omöjligt att få tag på råa räkor, så jag tog 8 vanliga kokta räkor och fräste i lite olivolja med vitlök.

Plocka upp kycklingdelarna ut såsen och varmhåll. Låt såsen koka utan lock tills den är simmig. Lägg tillbaka kycklingbitarna samt lök och svamp och låt allt bli genomvarmt.

Knäck fyra ägg och vispa lätt ihop. Smält smör i stekpannan och häll i äggen. Stek på svag värme och rör hela tiden tills det blir en krämig äggröra.

Lägg upp kycklingragun på ett serveringsfat. Dekorera med räkorna och häll äggröran på ena sidan, och servera. Jag gjorde ugnssteka potatisbitar som contorni, tillbehör.

Mustigt och gott – en värdig segrarrätt tyckte jag och min man. Äggröran passade fint till tomatsåsen och räkorna fyllde sin plats, även om det lät konstigt när jag läste receptet. Barnen gillade kycklingen, men ratade lök och champinjoner. Lite väl många moment för en vardagsmiddag, men så var det ju också en festrätt.

Polenta pasticciata

Polentagröt äter vi då och då här hemma. Jag vet att man i Italien även äter polenta till mat, ofta skuren i skivor och kanske grillad. I min bok, Det italienska köket, som är min följeslagare den här veckan hittade jag detta recept på polentapudding. Det är som en sorts lasagne, men en torrare variant utan bechamelsås.

Man kokar upp drygt 1 liter vatten, saltar och rör ner 250 g polentagryn. Sänk värmen och låt det koka sakta i ca 30 min. Rör ofta. Det ska bli en tjock gröt, riktigt stabbig. Häll upp gröten på en avsköljd skärbräda av trä och forma gröten med en slickepott till en tjock limpa, ca 5 cm hög. Låt den stå och svalna.

polentapudding  poletnapudding_tallrik

Gör en köttröra på  500 g köttfärs (i originalreceptet skulle man ha 350 g nötfärs och 150 g kalv, men jag hade bara nötfärs) som du fräser med en hackad lök. Salta och peppra. Rör ner 3 msk tomatpuré och 3 msk vatten. Låt puttra i ca 5 min.

Sätt ugnen på 150 grader. Riv ca 100 g parmesan fint. Smält 100 g smör. Pensla en ugnssäker form med lite av det smälta smöret.

Skiva polentalimpan i ca 1 cm tjocka skivor. Lägg ett lager polentaskivor i botten på formen, pensla/droppa över smält smör och lägg ett lager köttfärsröra på. Strö över parmesan. Fortsätt att varva så här tills alla ingredienser tagit slut. Översta lagret ska vara polenta som penslas med smör. OBS! Spara lite riven parmesan.

Grädda i ugnen ca 30 min. Strö över resten av osten och servera puddingen riktigt varm.

Både jag och min man blev överförtjusta i den lite knapriga men ändå mjuka polentan och den smakrika köttfärsröran som blivit ännu godare när parmesanen fått smälta in i den. Fullpoängare! Barnen var däremot inte så förtjusta. De tyckte inte om polentan. Synd, för det var en ganska snabbgjord, enkel rätt med få ingredienser. Men jag kommer definitivt att göra puddingen igen.

 

Ciao!

Nu blir det Italien i en vecka. Vi startar med norra Italien, och jag har tittat på mest på recept från Alpområdet och Poslätten. Första måltiden fick bli en snabb en, så jag köpte färdig tortellini och gjorde egen tomatsås. Nu skulle såsen koka sakta i 2 timmar, så den krävde sin tid, men å andra sidan skötte den ju sig själv 🙂

Hittade ett nytt märke, Rana, bland färsk tortellini som vi testade. Den var riktigt god och hade en kort innehållsförteckning som ju brukar båda gott, inga onödiga tillsatser. Tillverkad i Italien.

italiensk tomatsås  Rana - tortellini  tortellini med tomatsås

Till såsen använde jag färska tomater som jag skållade och skalade. Jag hackade en lök, en morot och en stjälk bladselleri – ingredienserna till en klassisk sofritto. Hacket fick sakta fräsa i olivolja i ca 20 min. Sedan hällde jag i de hackade tomaterna och lade i några färska basilikablad (knappt en halv kruka). Detta fick sedan koka ihop sakta i 2 tim. Tillsatte 1 tsk salt innan servering. Inget socker behövdes, moroten stod för det söta och tog bort den syrliga smaken från tomaten.

Och vad tyckte vi då? Jag tyckte såsen blev fin i smaken. Inte så kraftig tomatsmak som det ofta blir när man använder burktomater och kanske även tomatpuré. Mer finstämt och fler smaknyanser. Mannen höll med. Sonen ville ha ketchup och dottern tyckte såsen var OK.

Kifla – underbara gifflar från Balkan

Jag har bakat dessa gifflar två gånger nu, och de är lika goda varje gång. Du måste bara prova dem. Jag har hämtat receptet ur Jovan Radomirs bok Mitt Balkan, som jag har skrivit om tidigare.

Kifla_utbakningKilfa på plåtKifla

32 gifflar

5 dl mjölk
1 pkt jäst
3 tsk socker
1 kg vetemjöl
2 tsk salt
200 g margarin (jag använder smör)
2 dl naturell yoghurt
1/2 dl matolja
1 ägg

Värm mjölken fingervarm och smula i jästen. Häll i en sked av sockret, rör om och låt det jäsa lite. Rör samman blandningen med mjölet och tillsätt sedan de andra ingredienserna förutom ägget. Knåda till en mjuk deg och låt den vila i 30 minuter. Dela degen i 4 bitar och kavla ut varje bit till en rundel. Sporra/skär ut trekanter. Du får ut 8 trekanter ur varje rundel. Rulla ihop dem från basen till spetsen och forma dem till halvmåneform. Kläm ihop ändarna. Lägg dem på en insmord plåt och pensla dem med uppvispat ägg. Grädda dem i ugnen på 200°, tills de fått en fin gyllenbrun färg, ca 20 min.

Ät dem ljumma med sylt, och drick kaffe eller te till. NJUT!

Burek

Jag var ju tvungen att testa Burek också, bosnisk paj med köttfärs. Dessutom hade jag massor av filodeg kvar i kylskåpet. Jag inspirerades av receptet här

Burek_tillagning  Burek i ugnen  Burek_tallrik

Eftersom receptet inte innehåller några mängder höftade jag lite. Jag använde knappt 500 g köttfärs, 3 vitlöksklyftor, 1 1/2 tsk örtsalt, några drag med pepparkvarnen och lite paprikapulver samt ett ägg. Jag blandade färsen med resten av ingredienser. Jag hade kvar av den bosniska vitosten också, så jag varvade 2 filodegsblad åt gången med färsblandning och smulad vitost. Filodegsbladen penslade jag med mjölk.

Shopskasallad

Till pajen serverade jag en bulgarisk sallad, Shopskasallad, som liknar den mer kända grekiska bondsalladen. Skär tomat, gurka och röd paprika i stora bitar. Häll över en vinegrätt och riv över fetaost.

Salladen blev väldigt god och Burek-pajen blev god, men alla i familjen var nog mer förtjusta i pajen jag gjorde med spenat och vitost. Filodegen blev inte alls lika frasig den här gången. Kanske berodde det på att jag penslade med mjölk och inte med olja. Färsen och vitosten passade bra ihop, men se upp med saltet! Vitosten är väldigt salt.

Piletina na primostenski – Kyckling a la Primosten

Kroatisk kycklinggryta

Jag blev väldigt förtjust i Dalmatian Moms blogg, så här kommer ytterligare en rätt hämtad därifrån. Den här gången med kyckling. En allt-i-ett-rätt med potatis som vi saknat lite. Det har blivit mycket bröd och ris på vår resa i Balkan. Vi äter annars mycket potatis.

En mild och aromatisk kycklinggryta. Egentligen skulle det vara pancetta i receptet, men jag använde rökt sidfläsk som jag kokte upp i vatten för att det inte skulle bli för stark smak. Lite vitt vin i spadet gav fin syra. Vi tog mer potatis och lite mindre mängd gröna ärtor. Här hittar du receptet och ännu fler kroatiska rätter (scrolla i listan)

En god vardagsrätt som till skillnad från mycket annat som jag har lagat hittills faktiskt också var snabblagat. Barnen åt utan att knorra.